Guds underbara frälsningsplan

Världens ljus

Bibeln är Guds Ord, den eviga sanningen. Den innehåller berättelsen om skapelsen, människans olydnad mot Gud och den smärta som kom över människan på grund av synden. Den berättar också för oss om Guds kärlek till människan, så att han gjorde en plan att återlösa henne. Den berättar om en Frälsare som föddes, som dog för människans synd och som uppväcktes från döden för människans frälsnings skull. Var och en som tror på bibelns budskap kommer att uppleva förlåtelse för synderna, sinnesro, kärlek till alla människor, kraft över synden och ett levande hopp om evigt liv.

Guds underbara skapelse

Gud, universums Skapare, har alltid funnits. Han är överallt. Han är allsmäktig och allvis. Genom hans stora makt blev allting skapat, Gud skapade den här jorden täckt med vatten, och sen sa han: ”Låt det torra bli synligt!”, och då blev det så. Han skapade kullarna och dalarna och täckte dem med gräs. Vackra blommor och träd av alla slag. Han skapade fåglarna som sjunger på så många olika sätt. Gud skapade alla djuren, både stora och små, som strövar omkring på fälten och i skogarna, likaså de små insekterna och kräldjuren som lever i marken. Han skapade sjöarna och haven och alla de varelser som bor i dem.

Han gjorde kontinenter där folk av alla raser skulle bo. Gud gjorde solen att ge ljus och värme och månen till att lysa upp natten. Han klädde himlen med tusentals vackra, blinkande stjärnor. Och sist av allt formade Gud människan av jordens stoft. Han andades sin livsande in i människans näsborrar, och människan blev en levande varelse. Gud kallade honom Adam.
Gud såg att Adam behövde en hjälpare, så han fick honom att falla i djup sömn. Så tog Gud ett revben från Adam och formade en kvinna. Adam älskade Eva och hon älskade honom också. De hade ljuvlig gemenskap med varann. Det här var Guds plan för familjen som enhet.

Gud skapade allting på sex dagar, och på den sjunde dagen vilade han. Han tittade på allt han hade gjort och såg att det var mycket bra. Så välsignade Gud den sjunde dagen och helgade den som en vilodag för människan.

Bibeln berättar om en fallen ängel vid namn Satan eller djävulen. Han blev utkastad ur himlen och är orsaken till allt ont. För hans skull kom sorg, lidande, sjukdom och död in i världen.

Den tragiska början på synden

Gud älskade Adam och Eva. Han gjorde en vacker trädgård åt dem att bo i. Den kallades Edens lustgård. Adam skulle sköta den. I den här trädgården fanns det många slags grönsaker och frukter för dem att äta. Det fanns ett träd som kallades kunskapens träd på gott och ont. Gud sa åt Adam att han inte skulle äta av det trädet, för den dag han gjorde det, skulle han sannerligen dö. En dag kom Satan till Eva och ljög för henne. Han sa: ”Ni ska visst inte dö! ... ni blir som Gud med kunskap om gott och ont» (1 Mosebok 3:4-5).

När hon såg på frukten på det där vackra trädet, så såg hon att det skulle vara gott att äta och att det skulle ge visdom när man åt av det. Hon tog själv lite frukt och gav lite till Adam, och så åt de båda av frukten.

Direkt kände de sig väldigt skyldiga i sina hjärtan. Så här hade aldrig känt sig förut. Båda kände sig skamsna när de tänkte på att de hade varit olydiga mot Gud. Det kom in fruktan i deras hjärtan när de tänkte på att skulle möta Gud. Så de gömde sig bland träden i lustgården.

När dagen svalnade kallade Gud på Adam och sa: ”Var är du?”. De kunde ju inte gömma sig för Gud, så de kom fram inför honom och fick erkänna hur fel de hade handlat. Gud visade dem vilken stor synd det var att inte lyda hans bud. Han sa att de måste straffas för sin olydnad. Nu skulle de uppleva smärta och problem i sina liv. De skulle nu vara tvungna att arbeta för sitt levebröd. Deras kroppar skulle bli gamla och utslitna. De skulle dö och bli till stoft igen.

Och så drevs de ut från den här vackra lustgården. Gud placerade keruberna med ett flammande svärd som hindrade människorna från att äta av livets träd. De började förstå följderna av synden och vilken sorg den skapar.

Det sorgliga resultatet av synden

Adam och Eva ångrade bittert sin synd att vara olydiga mot Gud. Trots deras synd älskade han dem ändå. Han lovade sända dem en Återlösare för mänsklighetens frälsning.

Kain och Abel var de första två sönerna som föddes åt Adam och Eva. En dag frambar dessa söner var sitt offer till Herren. Kain kom med sånt han hade odlat. Abel kom med ett utvalt lamm från sin hjord och offrade det genom att utgjuta dess blod. Abels offer behagade Gud, men så var det inte med Kain eller hans offer.

När Kain märkte att Gud var nöjd med det Abel gjorde, fylldes Kains hjärta med avund och hat till Abel. När de en dag var tillsammans ute i markerna, tog Kain och dödade sin bror Abel. Gud frågade honom sen: ”Var är din bror Abel?” Kain ville inte säga sanningen, så han sa: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?» ( 1 Mosebok 4:9). Kain hade inte varit lydig i att följa Guds föreskrifter. Gud hade varnat honom innan han dödade Abel, att om han skulle göra det som var gott, så skulle han tas emot av Gud. Om han bara hade ändrat sin inställning och visat kärlek mot sin bror! Ännu en gång orsakade synden att människan blev skild från Guds närvaro. Kain blev en flykting och en vagabond.

 

Så älskade Gud världen att han gav sin Son

I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren” (Lukas 2:11).
Efter att Abel var död och Kain hade gett sig iväg hemifrån, fick Adam och Eva ännu en son. Hans namn var Set. Set var en gudfruktig man. Gud välsignade Sets avkomlingar. De hörde och trodde på Guds underbara löften om en Frälsare som en gång skulle befria dem. Abraham trodde alldeles särskilt på Gud, och därför kallades han för Guds vän.  Abraham fick höra att genom hans avkomlingar skulle alla familjer på jorden bli välsignade.

Många hundra år senare uppfyllde Gud sitt löfte om att sända en Frälsare till världen. Det hände på ett mirakulöst sätt i den lilla staden Betlehem i Juda. Där i ett stall föddes ett spädbarn åt Maria, som var en jungfru (Lukas 2:1-7). En ängel hade sagt till Maria att barnets namn skulle vara Jesus (det betyder Frälsare). Han skulle bli en stor lärare som skulle berätta många saker om Gud för folket. Jesus växte upp och var i många saker som andra barn. När han var tolv år gammal förstod han Guds Ord bättre än många professorer och laglärda i Jerusalem. Han verkade veta allt om bibelns budord och profeternas ord. Ingen kunde ställa någon fråga till honom som han inte kunde svara på.

Jesus var mycket intresserad av behoven hos sitt folk. När han var trettio år gammal började han undervisa i synagogorna. En dag läste han högt en gammaltestamentlig profetia om den kommande Messias. När han hade läst färdigt, sa han till folket: ”I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar» (Lukas 4:21). Han undervisade folket med auktoritet. Han predikade att Guds Rike var nära och att man behövde omvända sig för att komma in i Guds Rike. Han lärde folket att tillbe Gud i ödmjukhet och uppriktighet. Han förebrådde de stolta och dem som för sina synders skull inte ville tro, och han predikade ett kärlekens glädjebudskap till de fattiga och behövande.

Jesus erbjuder evigt liv

Jesus sade, "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör»" (Johannes 11:25).

Jesus gjorde många under och bevisade på så sätt för folket att han var den utlovade Frälsaren som Gud hade sänt. Han botade de sjuka, gav blinda syn, fick döva att höra, drev ut demoner och uppväckte döda. Han gick på vattnet och stillade stormen och vågorna med sina ord. Han talade bestraffande till ett fikonträd, och nästa dag fann man att det hade torkat från roten. Han gav mer än femtusen hungriga människor mat med fem bröd och två fiskar. När alla hade ätit sig mätta fanns det ändå kvar tolv korgar mat. Fiskare fick stora fångster när de kastade ut sina nät på hans befallning. En dag mötte Jesus tio leprasjuka som hade hört om hans gärningar. De ropade: ”Mästare, förbarma dig över oss!” På hans ord blev de friska.

Stora folkskaror  följde efter Jesus varje dag, vare sig han var i någon stad eller gick längs vägarna. Folket blev välsignat av hans nådefulla ord, hans vänlighet och medkänsla och genom undren han utförde. Han började tala om för folket, att han var Guds Son och att Gud var hans Far. Alla som trodde på hans ord blev välsignade. Han sa till dem som trodde, att de var Guds barn. Jesus sa till sina lärjungar: ”Jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.» (Johannes 14:2-4). Denna plats i himlen är för alla sanna kristna.

”Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.” (Matteus 25:34)

Jesus dog för våra synder

Och när de kom till den plats som kallas Dödskallen, korsfäste de honom» (Lukas 23:33).

De skriftlärda och fariseerna var väldigt förargade på Jesus och hans undervisning. Han förebrådde dem ofta för att de sökte mänsklig ära och för att de skaffade sig ekonomisk vinning på ett orätt sätt. De var väldigt avundsjuka på Jesus för att så många människor trodde på honom, följde honom och hyllade honom. De fruktade att folket skulle göra Jesus till sin kung. De försökte få Jesus säga eller göra saker som skulle få människor att tappa tron på honom, men Jesus var för vis för dem. Deras hat och vrede växte allteftersom Jesus popularitet fortsatte att växa. Det blev ett så stort hat att de smidde planer att ta livet av honom.

De drog Jesus inför domstol och anklagade honom för att vara en brottsling och hädare. De skaffade fram många falska anklagelser mot honom. Sen tog de honom till Pontius Pilatus, den romerske guvernören i Judeen. Pilatus fann inte Jesus skyldig till något brott, så han tänkte släppa honom fri. Men Jesus anklagare blev till en arg pöbelhop och ropade ”Korsfäst honom! Korsfäst honom!” När Pilatus hörde deras arga rop och hotelser, gav han efter för deras krav och lämnade ut Jesus till bödlarna. De tog Jesus och satte en törnekrona på hans huvud, och hånfullt kallade de honom kung. De spottade honom i ansiktet och slog honom på ett grymt sätt. Till slut spikade de upp honom på korset och och lämnade honom att dö där.

Jesus var oskyldig men slaktades, alldeles som lammet som Abel hade offrat på ett altare många hundra år tidigare. Abel hade offrat sitt lamm som en symbol för Guds Lamm som skulle dö för världens synder. Gamla tiders profeter hade också förutsagt Jesus lidande och död. Johannes Döparen sa: ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!” (Johannes 1:29). ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16).

Jesus uppstod från döden för att frigöra oss

”Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg.” (Matteus 28:6).

På tredje dagen efter Jesus död och begravning, det som också var första veckodagen, så kom flera kvinnor till graven för att smörja Jesus kropp. Eftersom det var mycket tidigt på morgonen, blev de förvånade när de fann en tom grav. Jesu kropp var borta! De blev oroliga inom sig. Plötsligt stod två änglar i vita kläder hos dem och sa: ”"Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått!” (Lukas 24:5-6). Snabbt gick kvinnorna tillbaka för att berätta för lärjungarna vad de hade sett och hört. Lärjungarna trodde inte på deras berättelse, så Petrus och Johannes gick för att undersöka själva. Men också de fann graven tom. De gick in och såg linnebindlarna och den ordentligt hopvikta duken som hade varit omkring Jesus huvud. När de såg de här sakerna trodde de på kvinnornas berättelse.  På kvällen samma dag var lärjungarna samlade bakom stängda dörrar av rädsla för judarna. Plötsligt stod Jesus mitt ibland dem och sa: ”Frid vare med er!” Han visade dem sina genomborrade händer och sårade sida. När de såg Herren blev de glada och trodde att han var samme Jesus som hade blivit korsfäst och som nu hade uppstått från de döda. Efter detta visade sig Jesus för många människor som fullständigt bevis på att han var uppstånden.

Den morgonen då Jesus uppstod från döden är än i dag den mest ärofulla dagen i historien. På den dagen fullbordades Guds underbara frälsningsplan. Denna frälsningsplan åstadkommer en förvandling i människors hjärtan och liv – av Guds nåd genom tro på Jesus död och uppståndelse.
”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Korintierbrevet 5:17). Nu kommer alla, som tar emot Jesus i sina hjärtan och lydigt följer honom hela sitt liv, att uppstå från döden och leva för evigt i himlen. Jesus sa: ”För jag lever och ni ska leva.” (Johannes 14:19)

Talar det här budskapet till ditt hjärta? Vad är ditt gensvar? Ska du omvända dig och tro på evangeliet? ”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” (Apostlagärningarna 4:12). Dröj inte! Kom till Jesus i dag!